När själarna en gång skulle ner till Jorden för att få känna på, utvecklas vidare och lära sig hur allt känns i känsla, så samlades de runt Gud för att få sina uppdrag utdelade. – ”Jag vill vara sorg”, sa en. – ”Jag vill vara glädje”, sa en annan. – ”Jag vill vara kärlek”, sa en tredje. Så fortsatte de tills en av dem sa: – ”Jag vill vara förlåtelse”. Det blev alldelse tyst och allt avstannade. Då sa Gud: – ”Och vem ska du förlåta då?” Ingen av själarna ville vara den som behövde förlåtas av någon. Till slut klev en av själarna fram och sa: – ”Jag kan vara den som plågar dig, men då måste du lova att du under de värsta stunderna kommer ihåg att du förlåter mig”. Förlåtelse är bland det svåraste som finns. Både att förlåta sig själv och att förlåta andra.

Vill du så får du kopiera historien och sprida den vidare…har hittat den på nätet,,,,,

 

wiolettan

25 mars 2013 09:14

Den har jag inte läst förr. Tack!

Att förlåta sig själv är svårt, jag har så lätt att gå omkring och älta gammalt som jag borde förlåta mig själv och glömma bort. Men vissa saker tär och förstör.
Hoppas att du får en finfin dag.
Kram till dig.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Ulla

25 mars 2013 10:17

Tack,,,,hoppas även du får en fin dag,,,kram,,,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack