Jag möter din blick för en kort stund Jag ser sorgen Du ler, men vad hjälper det? Ögonen befinner sig i sorgens landskap Eller om det är förtvivlan Du kämpar hårt för att dölja känslorna Vägrar att låta någon se tårarna Men jag förstår din sorg Jag har ju varit där jag också Jag vill inte trösta dig för det hjälper dig inte Det du behöver är tid att gråta Sorgen kräver utrymme Den tar plats och den måste få finnas i ditt liv När tiden är mogen kommer du åter att le men på ett ärligare sätt…

Författare okänd

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack