Vore jag Gud då skulle jag gråta över människorna, dem som jag har skapat till min avbild. Vad jag skulle gråta över deras ondska och gemenhet och grymhet och dumhet och deras stackars godhet och hjälplösa förtvivlan och sorg. Och jag skulle gråta över deras hjärteångest och eviga hunger, deras oro och dödsskräck och ödsliga ensamhet och över deras öden, deras ömkliga små öden och deras blinda famlande efter någon! …Kanske mig! Och vad jag skulle gråta över alla dödsskriken och allt blod som flyter så förgäves, så innerligt förgäves och över hungern och hopplösheten och nöden och alla vanvettiga plågor och ensamma dödar och över de torterade som skriker och skriker och över de torterande ännu mer. Och så alla barnen, alla, alla barnen, dem skulle jag gråta över allra mest. Ja, vore jag Gud, så nog skulle jag gråta mycket över barnen, för inte hade jag tänkt att de skulle få det så här. Floder, floder skulle jag gråta, så att de kunde drunkna i mina tårars väldiga vatten, alla mina stackars människor, och det äntligen bleve ro.

-Astrid Lindgren –

Inte många känner igen Pippi Långstrumps skapare i detta poetiska verk av förtvivlan. Men den förbarmande famnen, ömheten, kärleken känns igen som Astrids. Astrid Lindgren sa själv ”Jesus tycker jag om, men Gud förstår jag mig inte på”. Jag tror ju förstås, att Gud gråter lika mycket som Astrid… Men var det inte så, att Jesus var det botemedel, som världen inte ville veta av? För allt, precis allt, är ju på ”tvärt om – språket…!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

       Man lär sig kompromissa. Foträta skor hade jag svurit på att aldrig ha.   Lilla Fruntimret        tack ...

   ,,,,lycka och lycka och lycka       Lycka är mycket enkelt.   Det är bara god hälsa och ett dåligt minne.   Ernast Hemingway      ...

      Tack